12 dagar över. 17 är max i Uppsala. Snart....!! Kan omöjligt begripa att det ligger en liten männsika i magen. Just nu känns det mer som en stor fis. Jag och Filip har nästan gett upp tanken på att det någonsin kommer komma en bebis. Man var så laddad ett bra tag där i början. Nu har det liksom runnit ur en. Så nära men ändå så långt borta!
Men visst vet jag att det är snart slut. Det märks på hela kroppen. Otympligare än någonsin. Svullna ögon. Ser ungefär lika illa som bilden ovan. Prinskorvsfingrar och tår. Kommer knappt i varken skor el kläder längre. Nästintill konstanta sammandragningar mm.
Träffade en fd kollega häromdagen. Han tittade på mig, skrattade högt och frågade om det inte var "tvillingar där inne". Kanske inte det roligaste att höra när man känner sig stor som ett hus. Smidig kille!
Nåja. Snart över. Ska bli skönt att få tillbaka något av sin gamla kropp. Bara tanken på att vakna utan att må illa känns överväldigande. Att det dessutom komme rligga en bebis jämte begriper jag inte överhuvudtaget. Det får jag ta sen...
Ulrika - 23:43, Lördag 8 Januari 2011.
Jag fick höra häromdagen btw: "Hur många? En, två, tre, fyra...?"
Det var inte heller så kul ;)
smäm - 00:21, Söndag 9 Januari 2011.
Blir det maxtid så är det ju redan dan före dan före dan före dan före DAN
Farmor snart - 08:37, Söndag 9 Januari 2011.
Eva - 10:01, Måndag 10 Januari 2011.
Massa lycka til :)
Julia - 20:26, Måndag 10 Januari 2011.
Kommentera